Kläder & Mode

Som trägen i mycket byter jag sällan ut det som jag använt och trivs med. Täcket i sängen är ett bra exempel. Fick det som femåring och använder det fortfarande. Bomullstussar yr varje gång jag byter påslakan och frugan skakar uppgivet på huvudet. Riktigt lika illa är det inte när det gäller kläder, men inte långt ifrån. När övriga i familjen förnyar och byter ut till både en modernare och mer anpassad stil försöker jag behålla mina gamla kläder. Mina Levis jeans från 1986 använder jag fortfarande till vardags. En skjorta jag fick av min morfar som han köpte i USA 1954 är den skönaste av de fyra stycken skjortor jag äger. Handskar från 1992, stora sköna kalsonger från min värnplikt i mitten på 80-talet och bestick från andra världskriget är andra ingrediensser som jag inte kan sluta använda. Någon modemedveten typ är jag inte och det är sällan jag vill förnya mig.

Mode och snygga kläder är en självklarhet för de som vill ha. De som däremot är stora och starka typ 196 och väger 110 kilo. Vad finns det för dem som hela tiden måste ha XXL i sina kläder. Våra stora klädaffärer typ Hennes och Mauritz och även andra stora namn är dåliga på att erbjuda detta till denna krets av människor

En fråga som borde ha mer förtur än vad är fallet. Vi har klimatproblem och demokratiproblem i vissa länder. Nu vill jag lägga till klädproblem. Tydligen prioriteras de inte att tillverka för större och välväxta personer. Indien, Pakistan och andra asiatiska länder, det är där som de tillverkas och där sällan de tillverkar kläder som baserar på hur vi ser ut utan mer på vad vi vill ha. En form av respektlöshet som ingen tar på allvar.

Ni som aldrig hittar de ni söker för att det inte finns tillräckligt stora storlekar ge inte upp ni förtjänar bättre.

Titta i alla kataloger som kommer och som innehåller kläder är inte lätt. Utbuden och företagen är många. Från början bojkotta jag dem i min föresats att kläder ska köpas i affären både till sig själv och sina barn.

 Nu har jag svängt lite eftersom min kära fru och då oftast i Hallens kataloger beställer kläder till våra döttrar. Hon vet storleken och jämför man är det billigare även när portot är betalt. Praktiskt och enkelt med samma returätt om nu storleken inte skulle passa eller att de inte tycker om de hon beställt. Att man också inte behöver betala direkt utan att man har en frist på 30 dagar underlättar också.

Påpassad och övertygad gjorde jag själv nu min första beställning via postorder i en Dressmankatallog. Ett par nya snygga svarta byxor och en vitbeige skjorta. Ett ganska anmärkningsvärt förfarande och som känns helt främmande för mindre än sex månader sedan och är sedan mina kläder snygga och passande, vem vet kanske jag fortsätter att plagiera frugans sätt att handla kläder.

En modell med kläder från den senaste kollektionen och som ska visa upp de på en modemässa är egentligen bara ett föremål i förminskad skala. En systematiserad och förenklad beskrivning av en komplicerad företeelse. En person som avbildas och då mest inom reklam fotografering och modebranschen.

Välbetalda och ofta i rampljuset har de detta som ett yrke. Visst finns det en marknad, men jag ser gärna att mina döttrar väljer ett annat yrke. Det finns säkert även en tuff baksida kring dessa unga flickor och män som måste se så vackra och med en utsrålning som berör.

Jag finner det faktiskt mer intressant att öppna ett kylskåp och titta vad som finns där och dessa modeller av mjölk och smörpaket är betydligt vackrare modeller i mina ögon.

Äldsta dottern ska ut med fem av sina kompisar nästa fredag. Tre tjejer och tre killar. Ut och bowla för att sedan äta något gått. Som förälder känner man ett visst ansvar och när jag erbjöd att hämta dem i god tid fick jag bara kalla handen. De ska åka buss hem själva och det lovar att hinna med en innan klockan slagit halv åtta. Däremot vill hon ha lite nya snygga kläder och när vi var ute i lördags fick jag en chock vad det kostar. Denna bit har tidigare sköts av frugan och hon har aldrig sett några begränsningar. Ett par nya jeans som är blekta i en svartgrå färg, nya öronhängen, en vit blus med halvlånga armar som man även kan spänna fast vid axlarna, en vit kofta med svarta ränder längs knapparna och en ny sminklåda. 1154 kronor gick det på. Chockad betalade jag och mina gråa hår tilltog på ett ganska lavinartat sätt på bara några minuter. Jag fick ändå en bra förklaring av dottern på väg hem.

- Pappa ska man ut är det viktigt att göra ett gått intryck på andra och är man snygg får man säkert tillbaka det längre fram.

Mycket fundersam kunde jag bara hålla med, men varför måste det vara så dyrt.